Spelberoendet är en plågsam sjukdom.
Den smyger sig på förhållandevis obemärkt, tills man passerar den osynliga gränsen och går in i ett beroende.
En gräns över vilken man aldrig kan backa tillbaka över. Det är inte någons fel. Ingen väljer att bli spelberoende, men var och en är ansvariga att göra något åt sin sjukdom.
– Vår utvecklingskurva bygger på erfarenheter från 100 personer som är spelberoende. Att låna av farliga personer, att göra kriminella handlingar och att familjen lämnar kanske inte alla känner igen sig på men vi har valt att ta med dessa punkter ändå. Då det är så pass många som hamnar där i jakten på att vinna tillbaka det som tidigare har förlorats.
Den här kurvan visar verkligen på hur snabbt spelandet kan gå från kontroll till totalt vansinne. Men den visar också något väldigt viktigt och det är att det faktiskt finns en lösning i allt mörker, en väg tillbaka som fungerat för många andra spelberoende där ute. När jag själv bad om hjälp för snart sex år sedan var det just igenkänningen hos andra som gjorde att ett litet ljus av hopp tändes inom mig. Det där hoppet gav mig den styrkan jag behövde för att våga ta tag i mitt spelberoende på riktigt berättar Adam Kirstein Reuterswärd marknadschef på Spelfriheten.
