När elpriset var som högst i augusti 2022 kostade elen under en timme 851,33 öre/kWh.
Det var ett av de högsta elpriserna vi haft i Sverige, och samma situation rådde i hela Europa.
Det gjorde att många svenskar fick en ny vana – att anstränga sig för att minska och planera sin energianvändning.
Hanna Björner Brauer är tredjepartsdoktorand i Arbetsintegrerat lärande, AIL, på Högskolan Väst och anställd på RISE. Hon och hennes kolleger har forskat på hur energikrisen påverkade svenska hushålls vanor och rutiner kopplat till elförbrukning. I december 2022 och i juni 2023 genomförde de djupintervjuer med svenska hushåll för att förstå hur deras vanor såg ut. I december var elpriset väldigt högt, men i juni hade det sjunkit till normala nivåer och man kunde till och med hävda att energikrisen i Sverige hade ebbat ut. Det var totalt nio hushåll i enfamiljshus i mellersta och södra Sverige som intervjuades. Samma hushåll intervjuades i juni som i december, så totalt gjordes 18 intervjuer.
– Vi upptäckte att hushållen ändrade vanor på flera sätt, men de tydligaste förändringarna fanns i två olika kategorier. Värme var den första, det vill säga hur man använder olika uppvärmningssystem i sitt hem och hur man håller kroppen varm. Den andra var relaterad till hygien, som i dusch, tvätt och disk, säger Hanna Björner Brauer.
Vissa förändringar blev ny rutin
De upptäckte att hushållen både minskade sin elanvändning direkt, och undvek höga priser genom att flytta vissa aktiviteter till timmar på dygnet då priset var lägre. Att man förändrade sina vanor motiverades både av en solidarisk vilja att hjälpa till att motverka krisens effekter, men också för att man ville minska sina kostnader. Vissa av förändringarna var tillfälliga och tycktes återgå till tidigare mönster när krisen var ”över”, medan andra förändringar blev till nya, hållbara rutiner.
– Vi kunde se att krisen fick hushållen att upptäcka elanvändning i hemmet som tidigare varit bortglömd och osynlig för dem, som golvvärme och handdukstorkar som helt i onödan stod på dygnet runt. Energikrisen fick också hushållen att reflektera över sin elförbrukning på ett sätt de inte gjort tidigare, särskilt kring onödig förbrukning och hur de kunde bli mer sparsamma och varsamma med elen. På sätt och vis kan man prata om den här energikrisen som när torka uppstår. Då börjar människor ofta fundera över hur de kan använda vatten mer sparsamt i vardagen, berättar Hanna Björner Brauer.
Men Hanna ser också ett behov av att kommunicera och bekräfta värdet och betydelsen av hushållens insatser. De hjälpte verkligen till med att minska krisens effekter.
– Det finns en risk att hushållen underskattar sin egen insats och därför kanske inte vill engagera sig på samma sätt i en eventuell framtida kris. En observation vi gjorde var att hushållen inte förstod på vilket sätt de själva var delaktiga i att krisen inte blev så allvarlig som den kunde ha blivit. De trodde snarare att allvaret i energikrisen var överdriven eftersom det trots allt inte blev så illa. I den här typen av kriser behöver vi förvalta hushållens engagemang och inte ta en sådan ansträngning för given, avslutar Hanna.
